Horst Kuehne
21-04-2005, 18:37
Årets första gäddtur 2005-04-19
De senaste 3 veckor for jag upp och ner längs Ljusnan, mellan Långå och Hedeviken i Härjedalen, för att hitta en snö- och isfri väg där jag kunde komma ner till älven med båten på båttrailern. Men "icke sa Micke" - det var omöjligt! Det fanns på tok för mycket snö på skogsvägarna som leder ner till älven. Då pratade jag med en vän som bor i Hedeviken, som är bekant i området som "storfiskare". Han och hans son hjälpte mig att sätta in min båt i Hedevikens Vikarsjön, strax nedanför bron.
Tisdag den 19 april var det dags. Bilen var redan fullastad med allt som behövdes och jag for upphetsad iväg - "Pike, here we come"! Då anade jag dock inte att dagen och gäddturen skulle sluta i den värsta fiskekatastrofen jag varit med om i mitt liv. Nå ja, jag lastade in allt i båten, ut i vattnet med den och jag tänkte "nu tar vi dem". Första fiaskot kom när jag inte fick igång motorn. Jag trodde jag skulle få hjärtinfarkt med alla försök att via startsnöret dra igång den. Efter en timme, helt utpumpad och med blåsor på fingrarna, satte jag mig ner och letade fram handboken ur fiskelådan och började läsa instruktionerna om hur man startar den nyinköpta 4-taktaren. Då upptäckte jag ganska snabbt hur dum jag varit, men tänker man inte bör man lida för det. Jag följde instruktionerna noggrant och se där, motorn började genast spinna som en katt!
Men det var bara början! När jag kom in i älven såg jag att dammluckorna vid Halvfari måste ha öppnats och med vattnet kom jättestora isflak, ibland lika breda som älven. Att veva in linorna snabbt som katten och försöka komma genom isflaken var en mardröm. Jag fick banka sönder isflaken med årorna och hade tur att de inte gick sönder. Men efter mycket "om och men" kom jag i alla fall loss.
Men nu skulle jag "ta dem", tänkte jag. Ut med linorna och började fara uppströms. Men det kom så mycket vatten och stora nerströms flytande isflak att jag kände mig som Ingemar Stenmark, åkande slalom på sina bästa dagar. Dessutom rörde det snabbt flytande vattnet upp gamla växter från botten, precis som en kock rör om sin gryta. Älven blev naturligtvis full med gräs och annat skit som förut låg på botten och jag fick rensa krokarna efter varje 50-75 meters båtfärd. Sen började vinden fara uppför älvfåran och jag började frysa som fanken, trots att jag var välklädd för turen.
Efter två timmar, kall och frysen och med darrande händer, gav jag upp och insåg att det inte skulle bli något idag, åtminstone ingen gädda. Jag vände båten och for nerströms mot båtplatsen. När jag hade båten vid strandkanten började jag skruva loss motorn. Jag ställde mig som vanligt på bakbänken för att lyfte upp motorn, men då tippade båten något och jag for över båtkanten, ut ur båten och in i det kalla vattnet, med motorn ovanpå mig. Hur jag kom upp kommer jag inte ihåg så väl, jag minns bara att jag var dyblöt.
Jag monterade ner och packade in allt i bilen, frysande och svärande. Sedan var det bara att åka hem. När jag kom in i huset och berättade för frugan att jag hade varit och badat, skrattade hon så att huset började skaka. Jag tog av mig alla blöta kläder och frugan stoppade dem direkt i tvättmaskinen. När jag hade bytt kläder och sorterat allt jag hade i den gamla fiskebyxans fickor, då kom nästa chock. Naturligtvis hade jag även med mig plånboken på "fisketuren" och även den fick sig en släng. Alla sedlar, papper och kreditkort etc hade också blivit "dränkta" och jag fick försiktigt separera allt och lägga ut det på tork på köksbordet.
Gäddomani? Jo, det må man säga. Vad allt man inte gör för att bonka några gäddor! Det var MIN första gäddfisketur för året. Hur gick det med DIN?
De senaste 3 veckor for jag upp och ner längs Ljusnan, mellan Långå och Hedeviken i Härjedalen, för att hitta en snö- och isfri väg där jag kunde komma ner till älven med båten på båttrailern. Men "icke sa Micke" - det var omöjligt! Det fanns på tok för mycket snö på skogsvägarna som leder ner till älven. Då pratade jag med en vän som bor i Hedeviken, som är bekant i området som "storfiskare". Han och hans son hjälpte mig att sätta in min båt i Hedevikens Vikarsjön, strax nedanför bron.
Tisdag den 19 april var det dags. Bilen var redan fullastad med allt som behövdes och jag for upphetsad iväg - "Pike, here we come"! Då anade jag dock inte att dagen och gäddturen skulle sluta i den värsta fiskekatastrofen jag varit med om i mitt liv. Nå ja, jag lastade in allt i båten, ut i vattnet med den och jag tänkte "nu tar vi dem". Första fiaskot kom när jag inte fick igång motorn. Jag trodde jag skulle få hjärtinfarkt med alla försök att via startsnöret dra igång den. Efter en timme, helt utpumpad och med blåsor på fingrarna, satte jag mig ner och letade fram handboken ur fiskelådan och började läsa instruktionerna om hur man startar den nyinköpta 4-taktaren. Då upptäckte jag ganska snabbt hur dum jag varit, men tänker man inte bör man lida för det. Jag följde instruktionerna noggrant och se där, motorn började genast spinna som en katt!
Men det var bara början! När jag kom in i älven såg jag att dammluckorna vid Halvfari måste ha öppnats och med vattnet kom jättestora isflak, ibland lika breda som älven. Att veva in linorna snabbt som katten och försöka komma genom isflaken var en mardröm. Jag fick banka sönder isflaken med årorna och hade tur att de inte gick sönder. Men efter mycket "om och men" kom jag i alla fall loss.
Men nu skulle jag "ta dem", tänkte jag. Ut med linorna och började fara uppströms. Men det kom så mycket vatten och stora nerströms flytande isflak att jag kände mig som Ingemar Stenmark, åkande slalom på sina bästa dagar. Dessutom rörde det snabbt flytande vattnet upp gamla växter från botten, precis som en kock rör om sin gryta. Älven blev naturligtvis full med gräs och annat skit som förut låg på botten och jag fick rensa krokarna efter varje 50-75 meters båtfärd. Sen började vinden fara uppför älvfåran och jag började frysa som fanken, trots att jag var välklädd för turen.
Efter två timmar, kall och frysen och med darrande händer, gav jag upp och insåg att det inte skulle bli något idag, åtminstone ingen gädda. Jag vände båten och for nerströms mot båtplatsen. När jag hade båten vid strandkanten började jag skruva loss motorn. Jag ställde mig som vanligt på bakbänken för att lyfte upp motorn, men då tippade båten något och jag for över båtkanten, ut ur båten och in i det kalla vattnet, med motorn ovanpå mig. Hur jag kom upp kommer jag inte ihåg så väl, jag minns bara att jag var dyblöt.
Jag monterade ner och packade in allt i bilen, frysande och svärande. Sedan var det bara att åka hem. När jag kom in i huset och berättade för frugan att jag hade varit och badat, skrattade hon så att huset började skaka. Jag tog av mig alla blöta kläder och frugan stoppade dem direkt i tvättmaskinen. När jag hade bytt kläder och sorterat allt jag hade i den gamla fiskebyxans fickor, då kom nästa chock. Naturligtvis hade jag även med mig plånboken på "fisketuren" och även den fick sig en släng. Alla sedlar, papper och kreditkort etc hade också blivit "dränkta" och jag fick försiktigt separera allt och lägga ut det på tork på köksbordet.
Gäddomani? Jo, det må man säga. Vad allt man inte gör för att bonka några gäddor! Det var MIN första gäddfisketur för året. Hur gick det med DIN?