Gäddbibel
02-04-2005, 02:40
Djävulsgäddan.<O:p</O:p
<O:p</O:pI ögonblick av upphetsning har förmodligen många gäddfiskare jämfört gäddans agerande, kampvilja och "personlighet" med den av de mera beryktade, mytiska eller verkliga, hornbärande bestar. Samma fiskare skulle dock aldrig förvänta sig att landa en gädda bara för att sedan med stor förvåning och överraskning upptäcka att besten hade horn! Men, tro det eller ej, sådana hornbärande gäddor finns faktiskt! Hittills har 6 sådana bestar fångats och verifierats, alla med mycket tydliga strukturer på huvudet som med all rätt kan betecknas som "horn, taggar eller pinnar"!<O:p</O:p
<O:p</O:pDr. E. J. Crossman skriver att den första "hornbärande gäddan" som han känner till blev fångat 1963 av en kommersiell nätfiskare i Lake Winnipegosis i Manitoba, Kanada. De följande har alla fångats av sportfiskare med spö: först kom en "hornbärare" som fångades 1968 i Lake Ontario. Sedan fångades en i 1970 i Centennial Lake i Ontario. 1981 var det dags igen, denna gång kom "horngäddan" från Jim Lake i North Dakota. Nästa "djävulsgädda" kom från Ashtabula Lake (Sheyenne River) i North Dakota, datum ej känt. Den senaste hornade gäddan kom 1986 från Kamiskotia River i Ontario. Den första hornbärande gäddan rapporterades i 1964 i en Manitoba fisketidning med namnet "Fishing". De hornbärande gäddor från Ontario rapporterades av "Ontario Ministry of Natural Resources". En rapporterades av en North Dakota fritidstidning, "Out of Doors" och den andra från North Dakota rapporterades av Mr. Van Eckhout från "North Dakota Game and Fish Department".<O:p</O:p
<O:p</O:pKort på "djävulsgäddorna" som publicerades tillsammans med rapporterna från Manitoba och North Dakota, visade alla överraskande likheter av detta udda tillstånd.<O:p</O:p
<O:p</O:pDen beniga strukturen längs mittlinjen på översidan av gäddans "andnäbb", strax nedanför ögonen, består av långa förlängningar på de två frontala ben som syns på gäddans huvud. Hornen härrör förmodligen från en förtjockning av dessa två frontala ben som vid någon tidig fas i gäddans liv separerade från de under huden liggande benstrukturer och växte uppåt. I alla förekommande fall visade det sig att toppen på skallen under dessa "horn" är täckt av pigmenterad överhud (epidermis) och att både den övre och nedre delen av hornen är likadant täckta. Unikt är att topparna av dessa horn är tämligen symmetriskt riktade.<O:p</O:p
<O:p</O:pI sunda och normala exemplar av gäddor är den frontala benstrukturen mindre tydlig och visar inga uppenbara linjer på vilka en del av den skulle kunna separera längs dess längd. I exemplar med horn kan det övre skiktet som formar dessa horn separeras från det som verkar vara den underliggande benstrukturen.<O:p</O:p
<O:p</O:pDr. E. J. Crossman säger att det finns ett antal kända fall av anomalier i fiskar. Dessa består t.ex. av "mopshuvud", där övre, nedre eller båda käkdelar är missformade genom missbildning i ett tidigt livsskede. Buktning av ryggraden och sammandragning av ryggkotarna är vanliga, speciellt i mycket dåliga livsmiljöer. Men i dessa fall är konditionerna och åkommorna normalt olika från fall till fall. Det som är unikt med hornbärande "djävulsgäddorna" är att denna anomali i alla förkommande fall är överraskande likartad.<O:p</O:p
<O:p</O:pSanna anomalier som t.ex. "hornbärade gäddor" blir snart del av folkloren. Folklore blir oftast förstärkt av saker som vi blir pålurade av oetiska konservatorer och andra människor. Bland dessa finns "skvadern" och "hornbärande harar", liksom "pälsbärande XXXXXar" i Lake Superior och Glacier National Park som sägs ha evolverad för att bättre kunna motstå det extremt kalla vattnet som finns där. Hur är det då med t.ex. "Nessie" i Skottland eller "Storsjöodjuret" i Östersund? Vi alla vet att dessa historier och "kreaturer" är påhitt, men tror du att "djävulsgäddan" finns? Det är nog bäst du tror på det, för de finns i verkligheten!<O:p</O:p
<O:p</O:pI ögonblick av upphetsning har förmodligen många gäddfiskare jämfört gäddans agerande, kampvilja och "personlighet" med den av de mera beryktade, mytiska eller verkliga, hornbärande bestar. Samma fiskare skulle dock aldrig förvänta sig att landa en gädda bara för att sedan med stor förvåning och överraskning upptäcka att besten hade horn! Men, tro det eller ej, sådana hornbärande gäddor finns faktiskt! Hittills har 6 sådana bestar fångats och verifierats, alla med mycket tydliga strukturer på huvudet som med all rätt kan betecknas som "horn, taggar eller pinnar"!<O:p</O:p
<O:p</O:pDr. E. J. Crossman skriver att den första "hornbärande gäddan" som han känner till blev fångat 1963 av en kommersiell nätfiskare i Lake Winnipegosis i Manitoba, Kanada. De följande har alla fångats av sportfiskare med spö: först kom en "hornbärare" som fångades 1968 i Lake Ontario. Sedan fångades en i 1970 i Centennial Lake i Ontario. 1981 var det dags igen, denna gång kom "horngäddan" från Jim Lake i North Dakota. Nästa "djävulsgädda" kom från Ashtabula Lake (Sheyenne River) i North Dakota, datum ej känt. Den senaste hornade gäddan kom 1986 från Kamiskotia River i Ontario. Den första hornbärande gäddan rapporterades i 1964 i en Manitoba fisketidning med namnet "Fishing". De hornbärande gäddor från Ontario rapporterades av "Ontario Ministry of Natural Resources". En rapporterades av en North Dakota fritidstidning, "Out of Doors" och den andra från North Dakota rapporterades av Mr. Van Eckhout från "North Dakota Game and Fish Department".<O:p</O:p
<O:p</O:pKort på "djävulsgäddorna" som publicerades tillsammans med rapporterna från Manitoba och North Dakota, visade alla överraskande likheter av detta udda tillstånd.<O:p</O:p
<O:p</O:pDen beniga strukturen längs mittlinjen på översidan av gäddans "andnäbb", strax nedanför ögonen, består av långa förlängningar på de två frontala ben som syns på gäddans huvud. Hornen härrör förmodligen från en förtjockning av dessa två frontala ben som vid någon tidig fas i gäddans liv separerade från de under huden liggande benstrukturer och växte uppåt. I alla förekommande fall visade det sig att toppen på skallen under dessa "horn" är täckt av pigmenterad överhud (epidermis) och att både den övre och nedre delen av hornen är likadant täckta. Unikt är att topparna av dessa horn är tämligen symmetriskt riktade.<O:p</O:p
<O:p</O:pI sunda och normala exemplar av gäddor är den frontala benstrukturen mindre tydlig och visar inga uppenbara linjer på vilka en del av den skulle kunna separera längs dess längd. I exemplar med horn kan det övre skiktet som formar dessa horn separeras från det som verkar vara den underliggande benstrukturen.<O:p</O:p
<O:p</O:pDr. E. J. Crossman säger att det finns ett antal kända fall av anomalier i fiskar. Dessa består t.ex. av "mopshuvud", där övre, nedre eller båda käkdelar är missformade genom missbildning i ett tidigt livsskede. Buktning av ryggraden och sammandragning av ryggkotarna är vanliga, speciellt i mycket dåliga livsmiljöer. Men i dessa fall är konditionerna och åkommorna normalt olika från fall till fall. Det som är unikt med hornbärande "djävulsgäddorna" är att denna anomali i alla förkommande fall är överraskande likartad.<O:p</O:p
<O:p</O:pSanna anomalier som t.ex. "hornbärade gäddor" blir snart del av folkloren. Folklore blir oftast förstärkt av saker som vi blir pålurade av oetiska konservatorer och andra människor. Bland dessa finns "skvadern" och "hornbärande harar", liksom "pälsbärande XXXXXar" i Lake Superior och Glacier National Park som sägs ha evolverad för att bättre kunna motstå det extremt kalla vattnet som finns där. Hur är det då med t.ex. "Nessie" i Skottland eller "Storsjöodjuret" i Östersund? Vi alla vet att dessa historier och "kreaturer" är påhitt, men tror du att "djävulsgäddan" finns? Det är nog bäst du tror på det, för de finns i verkligheten!<O:p</O:p