Gäddbibel
01-04-2005, 00:33
Märkning.
Fiskmärkning innebär alltid ett inkräktande förfarande i fiskens liv. Det spelar ingen roll om märkningen företas genom på huden fastsatta märken, elektronisk märkning, med maten tillförda eller inopererade märken. Den vanligaste märkning i Sverige sker med märken som fästs på fiskens hud eller fenor och det är bara den metod som här ska upplysas om. I de flesta länder föregås själva märkningen av en bedövning för att inte utsätta fisken för stress, som kan leda till döden. Dock har alla bedövningsmedel oönskade bieffekter som kan orsaka dödlighet genom att medlen ändrar biokemin i fiskkroppen, med bl.a. minskat blodtryck, ökad glucosnivå i blodet till följd. Medel som vanligtvis används för bedövning av fisk är bl.a. Benzocaine, Chlorbutanol, Methomidate chlorid, Propanidide, Clove oil o.s.v. Det används även snabbsänkning av vattentemperatur och elstötar för att bedöva fisk inför märkning. Det har dock påvisats att själva "catch & release" metoden för att fånga, bedöva, märka och släppa fisken kan vara mera skadlig än själva bedövning och märkning. Märkning av fisk genom yttre märken eller fenklippning anses vara relativt oskadligt, i motsats till hantering av fisken. Forskare anser trots allt att bedövningsmedel bör användas för att minska stress och trauma. Vidare rekommenderas att alla som praktiserar fiskmärkning först ska genomgå en grundlig utbildning i ämnet.
Märkning genom yttre märken betyder alltid ett ingrepp och genomträngande av fiskens hud. Dessa skador kan ge upphov till infektioner, ha effekt på fiskens tillväxt, sim- och fortplantningsförmåga. Det har vidare observerats "matvägran" som efter märkning kan ta från några timmar upp till några veckor. Okontrollerade infektioner kan leda till dödlighet, i vissa fall upp till 20% av märkta fiskar.
Fenklippning bör undvikas då undersökningar visat att fenorna förmodligen har en sexuell betydelse i fiskens liv och utgör en viktig funktion i partnervalet. Fenklippta fiskar kan under leken dra det kortare strået genom att dessa kan stötas bort av motsatta kön. Dessutom kan det uppstå infektioner och simförmågan kan inskränkas så att fisken inte lika lätt kan fly från rovfåglar.
(Sharpe et al 1998, Gjerde & Reftstie 1988, Hansen 1988, Roberts et al 1973, Morgan & Roberts 1976)
Fiskmärkning innebär alltid ett inkräktande förfarande i fiskens liv. Det spelar ingen roll om märkningen företas genom på huden fastsatta märken, elektronisk märkning, med maten tillförda eller inopererade märken. Den vanligaste märkning i Sverige sker med märken som fästs på fiskens hud eller fenor och det är bara den metod som här ska upplysas om. I de flesta länder föregås själva märkningen av en bedövning för att inte utsätta fisken för stress, som kan leda till döden. Dock har alla bedövningsmedel oönskade bieffekter som kan orsaka dödlighet genom att medlen ändrar biokemin i fiskkroppen, med bl.a. minskat blodtryck, ökad glucosnivå i blodet till följd. Medel som vanligtvis används för bedövning av fisk är bl.a. Benzocaine, Chlorbutanol, Methomidate chlorid, Propanidide, Clove oil o.s.v. Det används även snabbsänkning av vattentemperatur och elstötar för att bedöva fisk inför märkning. Det har dock påvisats att själva "catch & release" metoden för att fånga, bedöva, märka och släppa fisken kan vara mera skadlig än själva bedövning och märkning. Märkning av fisk genom yttre märken eller fenklippning anses vara relativt oskadligt, i motsats till hantering av fisken. Forskare anser trots allt att bedövningsmedel bör användas för att minska stress och trauma. Vidare rekommenderas att alla som praktiserar fiskmärkning först ska genomgå en grundlig utbildning i ämnet.
Märkning genom yttre märken betyder alltid ett ingrepp och genomträngande av fiskens hud. Dessa skador kan ge upphov till infektioner, ha effekt på fiskens tillväxt, sim- och fortplantningsförmåga. Det har vidare observerats "matvägran" som efter märkning kan ta från några timmar upp till några veckor. Okontrollerade infektioner kan leda till dödlighet, i vissa fall upp till 20% av märkta fiskar.
Fenklippning bör undvikas då undersökningar visat att fenorna förmodligen har en sexuell betydelse i fiskens liv och utgör en viktig funktion i partnervalet. Fenklippta fiskar kan under leken dra det kortare strået genom att dessa kan stötas bort av motsatta kön. Dessutom kan det uppstå infektioner och simförmågan kan inskränkas så att fisken inte lika lätt kan fly från rovfåglar.
(Sharpe et al 1998, Gjerde & Reftstie 1988, Hansen 1988, Roberts et al 1973, Morgan & Roberts 1976)